Idag kommer jag lägga mej rätt så stolt tack vare joggingturen på morgonen å den raska kvällsprommisen men samtidigt lite tung i hjärat.

ag är besviken, riktigt besviken på människor både vänner och en som står mig mkt nära. Jag tänker fanimej lyssna på min man nu å sluta vara så jävla snäll, jag måste verkligen ha hjälp med att inte få så förbannat dåligt samveta när jag använder ordet NEJ . Det är ju faktiskt så att har man inte tid eller lust eller kan så ska man säga nej, men jag är ju så jävla blåst å gör inte det. Sen ska man vara så förbannat oegoistisk hela jävla tiden så man dansar efter andras ruttna pipa hela tiden, det är faaan inte OK, jag har hjärta oxå.. varför ska min energi gå till energitjuvar som bara dansar runt med blåsta blonda Anna ? När min energi ska räcka till mej själv å mina fina söner å man.

Usch låter som att jag sitter här å skryter om mej själv på nått äckligt sätt, men neej jag är så långt ifrån perfekt men jag vet att jag har hjärtat på rätta ställen, jag vet att mina vänner har lätt att anförtro sig till mig å de e väl bevis om nått att de litar på mej å tycker att jag är en bra lyssnare å vän..

Jag får ofta höra av en vän att - du å mamma är dom enda jag har så skulle något hända någon av er så skulle jag dö.

MEN det är då så jobbigt att när man ber om en simpel sak så sägs det nej, samma sak så får man höra att andra vuxna "snackar skit" om våran familj.

Herregud vi gör inte en fluga förnär, vi stör inte ens grannarna med musik, vi ber nästan om ursäkt ibland för att vi finns till.. Så vad är det då folk retar sig på som måste snacka om oss, Vet ens folk om att vi bor där vi bor ? Jag menar vi går våra barnvagnspromenader eller till tempo för att handla. vi viskar tom på våran egna ballkong, vi bråkar aldrig så det skriks å härjas. Sonen smäller aldrig i dörrar.. Vad är det vi gör fel ?

Detta sårar mig så otroligt mkt å ja jag är en känslig människa jag har lätt till gråt om jag känner mig orättvist behandlad..

Kan det vara så att ingen/några trodde att vi skulle lyckas ? Att äntligen så fick vi vårat älskade barn efter 5 års kämpande å kämpande.. man fick ju sina små gliringar ibland - att låna min kille en natt så blir du på smällen direkt eeeehhhh no thanks eller ååååå nu när jag är gravid så önskar jag att jag kunde ge er denna bebis ehhh nej tack till de me.

Eller de som bara trodde att vi skulle vara gifta ett år pga min mans förflutna , snopet va att han fixat allt i flera år nu å har blitt en helt annan människa å synd för er att jag har den kärleksfulla å omtänksammaste  som säger jag älskar dej varje dag flera gånger om dagen =) MEN som tyvärr oxå blir utnyttjad pga sin godhet å sitt sätt att ställa upp när någon behöver hjälp..

Så hur kan en familj som lever med just familjen få skit, vi e inte såna som drar iväg å besöker andra eller tar hem besök vi gillar mer att bara vara vi, självklart så händer det väl en gång per kvartal att vi umgås med andra vuxna men vi har inget behov av festande osv.. bjud gärna med oss på familje promenaden eller en mysig picknick så säger vi garanterat JA eller de beror på vem du e ;)

Fick i allafall höra idag av en vän att vi är den kärleksfullaste familj hon någonsin träffat och det kommer få mej att komma till ro nu när sängen kallar.

I morrn kommer jag säkert ångra att jag fläker upp mitt liv lite för mycket ibland, eller nää mina känslor å ord är oxå på riktigt, jag har oxå en talan , tro å åsikt.. Även fast ni kanske inte har med allt detta att göra men detta är min terapi, min terapi för att fungera överhuvudtaget å min terapi funkar bäst genom att skriva inte att prata..

Sov så sött nu å ta för fasen hand om varandra, våga säga nej om inte så är det bara dej själv du sviker i slutändan..

<3